Google
Web medicallink.se primavi.se vaccination.nu
 PRIMAVI
Mat & dryck
Fråga dietisten
Råd/Reflektioner
Matlexikon
Näringslära
- Antioxidanter
- Energibehov, 1
- Energibehov, 2
- Energibehov, 3
- Fettbehov, 1
- Fettbehov, 2
- Fettbehov, 3
- Glykemiskt index
- Hunger och matlust
- Kolhydrater
- Kostfibrer
- Kosttillskott?
- Mineraler
- Vitamin A
- Vitamin B1
- Vitamin B1
- Vitamin B12
- Vitamin B2
- Vitamin B3
- Vitamin B6
- Vitamin C
- Vitamin D
- Vitamin D (2)
- Vitamin E
- Vitamin Folacin
- Vitamin K
- Vitaminer
-Livsmedelsgrupper
-Vegetabiliskt
-Kosttillskott
-Superfruits
Hälsa
-Bantning & Vikt
-Risker med mat
-Kosthållning
Svensk forskning
Matlagning
-Kött & grönt recept
-Vegetariska recept
-Ingredienser
Drycker
Träning & idrott
Fråga personliga tränaren
Idrott
Mental träning
Vardagsmotion
Samhälle
Skador
 Föräldrar & barn
Barn
Graviditet
Svensk forskning
Sex & relationer
Hälsa/Sjukdom
Familj/Relationer
Manlig sexualitet
Kvinnlig sexualitet
Homo- & bisexualitet
Transexualitet
Sexuella företeelser
Svensk forskning
Njutning & skönhet
Själ & psyke
Hälsa
Stress
Samhälle
Träning & idrott
Fråga idrottsläkaren
Idrott
Mental träning
Vardagsmotion
Samhälle
Skador
Tandvård
Fråga tandläkaren
 Artikelarkiv

 Mat & Dryck » Näringslära

Hunger och matlust
Sugen på protein eller kolhydrater?

Hunger är en ospecifik drift att söka energi, i vilken form som helst. Med ordspråket »hungern är den bästa kryddan« speglar vi ju det faktum att vi kan äta vad som helst om vi bara är tillräckligt hungriga. Men när vi har stillat den värsta hungern är det därefter aptiten som driver måltiden.

Många föräldrar känner väl igen situationen när barnet absolut inte kan få ner en enda sked potatismos till, men utan problem kan äta glass med chokladsås till efterrätt. Begreppet har ett särskilt vetenskapligt namn på engelska - 'sensory specific satiety' vilket innebär att vi kan trötta ut vårt begär efter en speciell komponent men stimuleras igen när maten har annan färg, smak, temperatur, konsistens eller dylikt.

Hormoner påverkar
Vi känner idag till en rad olika ämnen som stimulerar hunger eller mättnad eller ökar förbränningen. Än så länge är de flesta substanser undersökta på försöksdjur, men snart kommer vi att se kliniska försök.

Leptin blev ett forskningsgenombrott 1994. Forskare i USA fann att den genetiska feta musen saknade en signal, ett hormon, från fettväv till hjärna, som markerade mättnad, varför mössen överåt.
-------------------------
av professor Stephan Rössner (oktober 1999)


Tyvärr visade det sig snart att mänsklig fetma inte kan förklaras som avsaknad av leptin. Människor med fetma har istället förhöjda halter av leptin, vilket möjligtvis kan betyda att det finns ett block i passagen in i det centrala nervsystemet. Trots omfattande forskning är det idag mycket osäkert om leptin någonsin kan utvecklas till ett läkemedel. Hittills har man bara upptäckt några enstaka människor med fetma som har en äkta leptinbrist.

Neuropeptid y (NPY) öppnar och stänger vårt behov av kolhydratrik föda. Ju mera NPY hjärnan producerar desto större är kolhydratintaget hos undersökta försöksdjur.

Galanin ökar begäret efter fett och styr detta fett för upplagring i fettvävnaden. Galaninproduktion stimuleras av kvinnliga könshormoner, vilket erbjuder en intressant förklaringsmodell för att belysa orsaken till premenstruella speciella födoämnesbegär. Vi vet att kvinnor efter ägglossning äter mera och har ett större godisbegär. I själv verket är energiintaget före mens ofta 10 procent högre än under andra delar av menstruationscykeln - ett förhållande som forskarna sällan har tagit hänsyn till vid kostundersökningar.

Sug efter proteiner
När vi sätter oss hungriga till bords är det proteiner vi helst vill ha. Allt eftersom måltiden fortskrider förändras våra preferenser och vi väljer kolhydrater istället. Det är ingen tillfällighet att den klassiska menyn börjar med buljong (ett proteinavkok!), fortsätter med kött och fisk för att sedan gå över till sötsaker som efterrätt.

När överviktiga människor ska beskriva vad de stupar på i sitt kosthåll är det sällan någon som tycks bli fet av fisk, biff eller grönsaker. Det svåremotståndliga utgörs i stället av fett och framför allt av kolhydraterna - kaffebröd och nattliga ostmackor är de vanligaste fallgroparna. Det är tänkbart att detta kolhydratrika mål, genom att samverka med aminosyror på vägen in i hjärnan, leder till ett välbefinnande som kan vara ångestdämpande.

Kolhydrater ger lugn
För flera år sedan lanserade de amerikanska forskarna Dick och Judith Wurtman hypotesen att vissa människor, så kallade "carbohydrate cravers", behövde kolhydrater för att motverka depressionstendensen, då de hade låga halter av signalsubstansen serotonin i hjärnan.

Hypotesen har ifrågasatts under senare år. Det är visserligen korrekt att kolhydrater leder till ökad serotoninsyntes i hjärnan men de flesta som tröstäter för att hålla modet uppe äter sällan rent socker, det vill säga kolhydrater, utan snarare glass, kakor och choklad, med andra ord en blandning av fett och kolhydrater.

Andra experter spekulerar nu kring att hetsätning (bulimi) skulle kunna bero på en störd serotoninomsättning. Vanliga människor blir nöjda efter sin kolhydrattillförsel, när serotoninhalten har stigit, men bulimiker saknar denna signal och fortsätter att äta sina kolhydrater. Det skulle kunna innebära att bulimi inte behöver vara en sjukdom av primärt psykologiska orsaker utan skulle kunna vara en "äkta" hormonrubbning.

För vissa människor är den mörka årstiden plågsam och de drabbas av så kallad "seasonal affective disorder", vilket fått den fyndiga engelska förkortningen SAD.

Tillståndet innebär en mild depression med viss oföretagsamhet och apati och en svårighet att kontrollera födointaget. Framför allt är det kolhydrater som blir eftertraktade, vilket skulle kunna sammanhänga med den tidigare beskrivna hypotesen om "carbohydrate cravers".

Svenska forskare har visat att melatonin som insöndras från tallkottkörteln kan vara inkopplat i regleringen av dessa system och det är tänkbart att vi på sikt kan påverka vissa årstidsbundna ätstörningar med läkemedel som återställer balansen när solljuset tryter.

Skillnad på kvinnor och män
Försöksdjur och barn är relativt ointresserade av fett fram till puberteten och föredrar kolhydrater som energigivare och protein för tillväxten. Men sedan förändras bilden: Männen med sin större muskelmassa väljer att överäta genom att blanda fett och protein; män blir feta på "mat" som pommes frites, såser, korv, pizza och pajer.

Kvinnor å andra sidan kombinerar fett med kolhydrater och blir tjocka på kombinationer som choklad, efterrätter, glass, kakor och tårta.

Kvällsätning lockande, men farligt
Många överviktiga kan lätt hoppa över frukosten, äter en lätt lunch men kommer hem vrålhungriga och överäter under kvällen.

Redan 1955 beskrevs det så kallade "night eating syndrome", som innebär att en oproportionerlig stor del av dagens totala energiintag intas under kvällstid med åtföljande svårigheter att somna före midnatt och med aptitlöshet följande morgon.

Fortfarande vet vi inte vad som styr kvällsätandet. Är det en social variant, som innebär att vi efter en lång arbetsdag har rätt till den avkoppling och glädje som kvällsmackan innebär? Eller skulle det till och med kunna vara så, att vissa människor har en förändrad dygnsinsöndring av något aptitskapande hormon som gör det svårt att stå emot kvällsätandet, men lätt att hoppa över frukosten?

Mättnadskaskaden
Den engelske forskaren John Blundell har beskrivit vårt ätbeteende som en mättnadskaskad. Redan tanken på mat har effekter. Vi säger att »det vattnas i munnen«, vilket motsvarar en signal från hjärnan till ett insulinpåslag från bukspottkörteln.

Vi slutar att äta av många skäl. Vi vet till exempel vad som är en normal portion. Mekaniska skäl, som exempelvis tuggtrötthet eller uttänjd magsäck, bromsar ätande.

Först långt senare signalerar näringsämnenas grundkomponenter socker, fettsyror och aminosyror, som bildas efter nedbrytning och upptag, att förråden har fyllts på. Mellan måltiderna håller hormonsignaler oss nöjda, annars skulle vi äta kontinuerligt. Lever, muskler och andra hormonellt aktiva organ uppfattar att förråden är fyllda.

Till sist går informationen över i hjärnan. Den basala aptitregleringen sitter i botten av mellanhjärnan, men genom kontakt med hjärnbarken kopplar vi in medvetna processer. Vi tänker kring maten, gläds och förväntar, bestämmer oss att försöka hålla igen, gör medvetna livsmedelsval, försöker påverka ätbeteendet osv.

Mat som ger välbefinnande

Varför väljer vi vissa födoämnen?

Den gamla huskuren med ett glas varm mjölk vid läggdags eller mot sömnsvårigheter kan naturligtvis vara en ren placeboeffekt - men kan också ha intressanta biokemiska förklaringar.

En vanlig hypotes för att förklara tillvänjning och beteenderubbningar som rökning, alkoholism, narkomani och överätning har varit att anta förekomsten av receptorer, som förmedlar lustkänslor. Endorfiner är kroppens egna produkter, som skulle kunna fästa vid sådana receptorer och därigenom ge upphov till dessa lustkänslor.

Det syntetiska sättet att uppnå en kick blir därmed att tillföra receptorstimulatorer i form av kemiska medel utifrån. Nu visar det sig att det från gluten (som ingår i mjöl) och i mjölk i tarmkanalen från proteinet kan bildas nedbrytningsprodukter, som påminner om de kroppsegna endorfinerna. Kvällsmjölken kanske förmedlar en äkta välbehagskick.

Italienska forskare har funnit att narkomaner som avvants från vissa former av narkotikamissbruk istället överäter choklad i kopiösa mängder och kan öka upp till 15 kilo som en följd därav. Sannolikt beror detta på att det i kakaon finns strukturer, som fäster vid lustförmedlande receptorer i hjärnan och därigenom gör det lättare för narkomanen att hålla sig från sina droger till priset av ett chokladbegär.

Komplicerade processer
För den som har alternativ är vårt dagliga födointag, våra val och vårt måltidsförlopp långt mera komplicerade processer än vi i allmänhet anar.

Forskning börjar i allmänhet med djurmodeller, vilket ger nödvändig och intressant information. Men - råttan äter inte upp för att glädja mor, dricker inte för att det är dags att skåla eller väljer lutfisk för att det snart är jul.

Till alla de ovan beskrivna reglersystemen kommer alltså hela den mänskliga påbyggnaden av sociala, psykologiska och kulturella mönster, som i sista hand formar våra matvanor och vårt ätbeteende.

Vill du veta mer?
Erlanson-Albertsson, C. "Aptitreglering vid hälsa och sjukdom". Lund, Studentlitteratur, 1998.

Blundell JE, Tremblay A. "Appetite control and energy (fuel) balance." Nutr. Res. Rev., 1995; 8: 225-42.

Rössner S. Aptitreglering. I: 'Fetma/fedme - en nordisk lärobok', red. Andersen T, Rissanen A, Rössner S. Studentlitteratur, Lund, 1998.

Wurtman RJ, Fernström JD. 'Effect on diet on brain neurotransmitters'. Nutr. Rev., 1974; 32:193-200.

Läs också Maria Lennernäs' artikel "När och hur ofta ska vi äta?".



-  

Utskriftsformat Tipsa en vän!

Annonser
Kontakta oss
 © Medical Link · All Rights reserved Medical Link 3W AB · Citera oss gärna men ange källan