Kate
Nybörjare

Jag sitter hemma i lägenheten och hör hur vinden viner runt knuten. Det är varmt och skönt inne och mörkt och ganska olockande att dra på sig träningskläderna för att löpträna med klubben. Men det är faktiskt varmt, hela 8 grader. Och jag tänker att det nog blåser mer så här högt upp. Dessutom resonerar jag med mig själv att om jag mesar mig redan nu, så kommer hela vinterns träning att bli förstörd. Så jag byter om, lägger mössan i fickan för säkerhets skull och sticker ner SL-kortet, som en garanti,

Läs mer

På jobbet klagar folk för att det är mörkt, tråkigt, nedskärningar och avsked. Lite tungt alltså... Själv blev jag deppig för att det var kolmörk när jag lämnade jobbet. Såpass deppig att jag var tvungen att köpa något att tröstäta, något att tröstdricka och något att tröstläsa. Inte riktigt likt mig, vilket jag fick bekräftat när jag berättade för mina förvånade arbetskamrater dagen därpå. Nåja, jag köpte i alla fall lite lösgodis, en Päron-Loka och en Runners World (för att väga upp det hela lite?

Läs mer

Hon är min vän och allt hos henne är stort; Hon har ett stort hjärta, en stor vänkrets, ett stort engagemang och en stor portion energi. Hon är också lång, kraftigt bygd och överviktig, men det pratar vi förstås aldrig om…

Hennes självbild säger att hon är oövervinnerlig och stark. Därför kom det som en chock när hälsoundersökningen visade att hon var i så usel kondition att det var ett under att hon kunde verka så energisk. Och hon bröt ihop och grät över sin egen situation. Som

Läs mer

Hur kan man bli så himla dålig av en ynklig förkylning? Helt otroligt! När jag är tillbaka till klubbträningen är jag ack så svag… Som vanligt är det några nykomlingar på träningen. Jag får kontakt med en av tjejerna direkt. Hon är öppen och jublande glad över sina första sammanhängande 10km efter passets slut.

”Helt fantastiskt!”jublar hon. ”Nu vet jag hur man gör. Tänk, när man har sprungit sina 8 kilometer och känner sig helt död, då springer man bara två till!”

Läs mer

Fy vad deppigt! Igår när jag var ute och gick med min älskling kände jag att det var på gång… Sedan blev jag bara mer och mer förkyld för varje timme. Natten var en plåga – gick inte att sova, gick inte att andas. Och imorgon kväll är det fartlek med löparklubben! Och jag ska introducera två arbetskamrater som kanske vill gå med i klubben. Suck! Det blir kamomillte och nässpray istället.