| FrÃ¥ga dietisten » Ätstörning |
|
Ätstörning ej samma sak som att vara knäpp
Ätstörning
|
| Cissi 27
|
Fråga:
Hej!
Jag har ett problem. Ända sedan maj i år, då jag blev "dumpad" av min fd sambo har jag varit deprimerad. Sökte hjälp och går hos en psykolog. Det jag inte tagit upp med henne är mitt problem med maten!
Jag gick ner från 62 kg ( är 166 cm lång ) till 58 på 2-3 veckor då i maj. Jag kunde inte äta helt enkelt!
I juli vände det och jag började tröstäta istället och gick upp till min gamla vikt igen. Nu i augusti fick jag sådan hemsk ångest av min kropp. Jag kände mig jättefet!!! Slutade med allt fett i maten och med godis, bröd, kött, och allt annat som jag anser att man blir tjock av. Har nu gått ner till 57 kg på ca 4 veckor och har fått en "kick" av det! Äter ingenting på morgonen ( har så ont i magen, halsbränna, och mår illa så det går inte ). Mitt på dagen, för att inte svimma äter jag lite grönsaker eller frukt. Sen på kvällen blir det kanske samma sak... Men då är jag jättehungrig och mår jättedåligt! Fast jag kan inte äta! Jag får ångest av allt jag äter, till och med av frukt! Jag väger mig flera gånger per dag.
Jag vet att jag är knäpp! Men jag ser bara en svart framtid och tänker att vad spelar det för roll om jag inte äter!? Jag HATAR min kropp och har gjort det länge... Och jag skäms att ta upp det här med min psykolog eftersom jag är 27 år! Det känns som om jag är för gammal för att hålla på så här! Men jag kan inte sluta!
Vad ska jag göra? (jag har även en son på 3 år...)
Tacksam för svar.
|
Bim Åkers
|
Svar:
Hej Cissi,
Du är inte knäpp! Låt mig få slå fast det först av allt. Du gör knäppa saker och säkert tänker knäppa saker men du är inte knäpp.
Du behöver hjälp! Du kan bli fri dessa knäppa tankar och detta knäppa sätt att se på dig själv. Du behöver dock be om hjälp. Det kan mycket väl vara en bra väg att börja med din psykolog. Om hon eller han inte är van vid just den problematiken kan du säkert refereras vidare till specialister. Det är skamfyllt att laborera med maten många gånger. Ibland stöter man på helt oförstående människor. Skulle detta hända dig, förlåt dem. Gå vidare och sök vidare. Det finns underbara människor, inom och utom vården, som faktiskt har erfarenhet av detta och som inte alls ser dig som en knäppgök som borde veta bättre. Du kan få hjälp med att tänka ett litet steg i taget också. Det går att komma framåt även om det går med myrans fart, glöm aldrig det. Ibland är det nödvändigt att det tar tid. Jag råder dig alltså att omedelbart tala med din kontakt inom vården eller söka ny kontakt. Jag önskar dig lycka till och sänder stärkande tankar genom nätet. Vänliga hälsningar Dietist Bim
|
|
 |
|
|
