| FrÃ¥ga dietisten » Fettförbränning |
|
Deffning
Fettförbränning
|
| Peter M 20
|
Fråga:
Tjenare Bim
Min fråga till dej är varför du inte rekomenderar
deffning?
Jag har själv försökt nu i 7år att bygga upp en kropp med
stora synliga muskler, man kan väl kalla mej för en body builder.
Jag har deffat ett par gånger med varierande resultat.
Jag vet att deffning stressar kroppen men de flesta byggare
deffar ju under en längre tid, mellan 4- 8 månader.
Ja det heter ju inte skynda långsamt för ingenting.
Mycket nyfiken på vad du har att säga om detta.
Mvh Peter
|
Bim Åkers
|
Svar:
Hej Peter,
När jag läste din fråga tänkte jag till, vad är det som gör att jag inte rekommenderar deffning? Jag tror att svaret blir lite filosofiskt. Kan kanske inte redogöra för det helt och fullt men precis som du skrev är det trots allt ofta en stress av kroppen. Detta kan kroppen ta stryk av om det sker för ofta och under lång tid. Vi kan bli utslitna i förtid osv.
Jag ser också livet i lite större perspektiv ju äldre jag blir. Att vara ursnyggt deffad med noll underhudsfett är framförallt attraktivt när man är ung. Jag sitter här nu och har levt i över fyrtio år (!tror knappt det är sant!) och min kropp hänger fortfarande med. Jag börjar uppskatta att jag har en kropp som fungerar. Låt vara att den inte är supersmal eller superdeffad. Förhoppningen är nog att den ska hänga med lika länge till. Om jag utsätter den för konstant stress är risken större att jag inte har en kropp som håller. Allt är givetvis alltid relativt. Det finns säkert personer som handskas med detta utan några som helst problem. Ibland tror jag dock att det är att leka med elden. Att laborera allt för mycket med kroppen kan få följder som man, när man sitter där jag sitter, tycker är onödiga att ha som erfarenhet.
Jag försöker få människor att få en lite mer avslappnad syn på sin kropp och det här med deffning ingår ofta i besattheten av perfektionism. Vi bör röra på oss för kroppen behöver aktivitet. Jag vet att kroppen behöver bränsle av olika slag i lagom mängder. När man går in i ett projekt och vill tävla i Body Building t ex tar man ett beslut och dedikerar sitt liv till detta och jag respekterar det. Jag vänder mig mot att alla strävar efter perfektion. Vi duger ändå! Vi duger faktiskt precis som vi är och vi gör bra i att ta hand om alla delar av oss själva, kroppen och själen.
Det här blev mycket, snudd på flum. Jag kan rent fysiologiskt hävda att kroppen behöver energi och näring för att må så bra som den kan. Fett på kroppen har också många uttänkta funktioner, bland annat som energireserv. Psyket behöver lugn o ro och bekräftelse om att man duger för att må bra. Igår var jag på en föreläsning om fysisk aktivetet, mat och idrott, och det poängterades att återhämtning är enormt viktig. Att återhämta sig och slappa av lite med perfektionismen tror jag är hälsosamt för många människor. Tjejer ska vara supersmala och killar ska vara supermaffiga... Vem säger att det ska vara så? Det finns utrymme för variation. Att sedan ha en hälsosam vikt, äta varje dag och röra sig lagom är ett mål att sträva efter. Jag önskar dig lycka till i ditt tränande. Vänliga hälsningar Dietist Bim
|
|
 |
|
|
