|
|
|
|
| Mat & Dryck » Näringslära |
Vitamin D (2)
- solskensvitaminet som är viktigt för ben och tänder
|
Fiskleverolja har sedan 1800-talets början använts i kampen mot engelska sjukan (rakit). Detta var långt innan vetenskapen kunde förklara varför denna olja kunde läka ut sjukdomen...
Först 1912 föreslog den polske kemisten Casimir Funch en teori som gick ut på att engelska sjukan uppstod genom brist på ett vitamin som finns i fiskleverolja. Denna teori visade sig vara riktig. Vitaminet isolerades och dess struktur bestämdes på 30-talet.
|
Egentligen är vitamin D definitionsmässigt inget vitamin eftersom människor och djur som får tillräckligt med solljus själv kan bilda detta vitamin från ett förstadium i huden. Det är riktigare att kalla ämnet för ett hormon eller prohormon (förstadium till hormon).
Kemi
Vitamin D, eller kalciferol, är ett samlingsnamn för flera sterolderivat (kolesterolliknande ämnen) med likartad uppbyggnad. Intressanta ur näringssynpunkt är framför allt vitamin D2 (ergokalciferol), vitamin D3 (kolekalciferol) och deras provitaminer (förstadier) (ergosterol och 7-dehydrokolesterol). De flesta former av vitamin D är fettlösliga och är olösliga i vatten.
Måttenheter och dagligt behov
Vuxna rekommenderas ett intag av 5 mikrogram vitamin D per dag. För barn under 3 år, personer över 60 år, gravida och ammande rekommenderas ett dagligt intag av 10 mikrogram. Den som är över 70 år och som tillbringar sin mesta tid inomhus behöver upp till 20 mikrogram per dag.
De bästa naturliga källorna
Vitamin D finns i relativt få livsmedel. Till de rikaste källorna hör fet fisk (sardiner, sill, lax, ål, strömming, tonfisk), fiskleverolja, lever från fisk och däggdjur, äggula och mjölk. Lättmjölk, mellanmjölk och margarin är numera berikade med D-vitamin. Som nämnts har också kroppen förmåga att från ett förstadium själv bilda vitamin D3 i huden vid solande.
Galla behövs för att absorbera vitamin D i tarmen
Vitamin D, delvis bundet till fettsyror, tas upp i övre delen av tarmen med hjälp av galla. Med hjälp av en stor s k lipoproteinpartikel, kylomikronen, transporteras vitaminet med gallan ut i blodet och därefter till levern. Vitamin D3, som bildats efter solbelysning av huden, transporteras till levern bundet till ett speciellt blodäggviteämne (D-vitaminbindande proteinet) där det kan lagras. Den mängd som lagras i levern är dock betydligt mindre än mängden vitamin A och upplagring sker också i många andra organs fettvävnad.
Levern och njurarna omvandlar vitamin D till aktiva former
De olika formerna av vitamin D omvandlas i lever och njurar och omvandlingen är i princip likartad för vitamin D2 och D3. Med hjälp av ett enzym (25-hydroxylas) införs i kolekalciferol en så kallad hydroxylgrupp i läget 25 i vitaminet, varvid 25-hydroxykolekalciferol bildas. Med hjälp av ett särskilt transportprotein förs detta med blodet till njuren. Där införs ytterligare en hydroxylgrupp med bildning av bland annat 1,25-dihydroxykolekalciferol, även kallad kalcitriol. Detta innebär en aktivitetsökning med 500-1000 gånger. Kalcitriol är det biologiskt viktigaste D-vitaminet. De aktiva D-vitaminerna transporteras med blodet till olika organ där de binds till receptorer (mottagarmolekyler) på cellernas kärna eller membran.
Vitamin D reglerar mängden kalcium i kroppsvätskorna
Den mest aktiva formen av vitamin D, kalcitriol, utöver främst sina effekter på tarm och benvävnad. D-vitaminets viktigaste roll är att upprätthålla en lämplig koncentration av kalcium i extracellulärvätskan (kroppsvätskan utanför cellerna). Detta sker genom ökat upptag av kalcium i tarmen, frisättning av kalcium från skelettet och ökad återresorption av fosfat och i viss mån kalcium i njurarna. Inom loppet av timmar-dagar ökar den absorptionen av kalcium i tarmen. Detta sker framför allt genom att stimulera tarmslemhinnecellerna att bilda ett kalciumbindande protein som förmedlar den aktiva transporten av kalcium i tarmväggen. Kalcitriol ökar också absorptionen i tarmen av fosfat.
Vitamin D viktigt för ben och tänder
En förutsättning för mineralisering av skelett och tänder är en tillräckligt hög nivå av kalcium och fosfat i blod och andra kroppsvätskor. Exakt hur vitamin D påverkar mineraliseringsprocessen är oklart och andra hormoner som bisköldkörtelhormon (parathormon, PTH) och kalcitonin medverkar också.
Orsaker till brist på vitamin D
Brist kan antingen bero på försämrad tillgänglighet (brist i kosten, för lite solljus, nedsatt absorption i tarmen p g a tarmsjukdomar eller gallsten) eller fel på omvandling till de aktiva beståndsdelarna eller störning av upptagningsmekanismerna i mottagarcellerna. Felaktig omvandling till de aktiva beståndsdelarna kan ses vid sjukdomar i lever och njurar.
Bristtillstånd förekommer fortfarande men var tidigare mycket vanliga
Brist på vitamin D leder till bristande inlagring av kalcium och fosfat i benvävnaden. Hos barn leder detta till engelska sjukan (rakit). I skelettdelar man funnit från forntiden har förändringar typiska för rakit påvisats. Sjukdomen beskrevs ingående av de engelska läkarna Whistler och Glisson på 1600-talet vilket lett till beteckningen engelska sjukan. Sjukdomen leder till en kalciumfattig och dåligt mineraliserad benvävnad. Benstommen blir därför mjuk och böjlig. Innan de så kallade tillväxtzonerna i de långa rörbenen slutits kan det leda till ko- eller hjulbenthet. Det förekommer även deformiteter i andra delar som skallben, bröstkorg och ryggrad. Sen rakit hos äldre barn visar en något annorlunda bild med smärtor och deformiteter i knän, underben och sned rygg. Eftersom vitamin D också har betydelse för mineraliseringen av tänderna kan brist leda till försenad tandutveckling och defekt tandemalj. De terapeutiska doserna vid rakit är från 50 mikrogram till över 100 mikrogram.
Hos vuxna med slutna tillväxtzoner ses istället en bild med benmjukhet (osteomalaci). Symtomen kan vara smärtor i olika leder, tilltagande muskelsvaghet och muskelkramper. Deformiteter och frakturer kan också ses. Bristsymtom ses oftast hos kvinnor, speciellt under graviditeten. Sjukdomen är vanligast i länder där kvinnor har många graviditeter, inte vistas i solen och har hela kroppen täckt med kläder.
Påverkar immunförsvaret positivt
Vitamin D har också betydelse för immunförsvaret. Bland annat deltar det i regleringen av s k interleukiner och stressproteiner (HSPs). Det ökar också vita blodkroppars förmåga att ta upp olika ämnen och att döda bakterier. Brist på vitamin D kan därför leda till ökad infektionskänslighet. Det finns också en del studier som visar att vitamin D kan medverka vid skydd mot olika cancerformer. Epidemiologiska studier har exempelvis visat ett omvänt samband mellan solexposition och koloncancer. Man har också påvisat en abnorm D-vitaminprodukt (carcinomedin) i blodet hos cancerpatienter. Detta ämne ses hos cirka 3% av friska personer men i upp till 96% hos cancerpatienter.
Överdosering ej ovanlig
Skillnaden mellan den dos vitamin D som används för behandling och den som kan ge förgiftningssymtom, d v s den terapeutiska bredden, är inte så stor. Det är det vitamin som lättast kan överdoseras och ge allvarliga biverkningar. Det är därför viktigt att det rekommenderade dagliga intaget inte överskrides någon längre tid. En daglig dos som är fem gånger större än den rekommenderade under längre tid kan ge skadliga effekter. Symtomen kan vara illamående, kräkning, klåda, dålig aptit, ökade urinmängder, törst, känselrubbningar och förkalkningar i vävnader som blodkärl, njurar och lungor. Det enda användbara sättet vid överdosering av vitamin D är att avbryta tillförseln.
Referenser:
Ascan-Åberg K och medarbetare. I: Näringslära för högskolan. Abrahamsson L och medarbetare. 4:e upplagan. Liber 1999. Sid. 188-192.
Combs GF. Vitamin D. In: The vitamins. Fundamental aspects in nutrition and health. 2nd ed. 1998. Sid. 155-187.
Nylander M. D-vitaminet - nödvändigt för ben och tand. Prosana 1999; nr. 3: 22-24.
-
Källa: Medical Link
Datum: 99-12-15
|
|
|
|
|
|
| Annonser |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Utskriftsformat
Tipsa en vän!
